21

För tre år sen lärde jag känna dig, så otroligt underbar! At least mot mig. Världens finaste människa i mina ögon. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tre år av mitt liv har jag gett till dig, och hade jag fått hade jag gett resten av mitt liv för att vara med dig.

Du är och kommer alltid vara världens bästa i mina ögon, jag kommer alltid älska dig. Varenda liten del utav dig. För att vara helt ärlig så känns det så in i helvete att vi inte ens finns i varandras liv och vardag. Men du finns alltid i mitt hjärta vilket är as gay att säga, men det är sant åtminstone. Du var min dagliga dos av lycka, du var allt jag behövde för att klara ytterligare en dag. Men de va längesen, efter alla gånger du svek mig, alla gånger du drog den jävla stolen för mig så lärde jag mig att ställa mig upp varenda gång. All by myself. Och jag står här utan dig även fall du lovade mig världen. Vi brukade komplettera varandra och vi brukade vara så bra tillsammans. Klart det skulle hålla en kort stund, för om inte hur hade jag någonsin kunnat uppskattat de. Vi var gudomligt bra tillsammans faktiskt. Och jag skäms inte för något, du var min klippa. Du betydde riktigt mycket för mig att det är helt sinnessjuk, och jag måste få tacka för allt. För dessa tre åren har varit jävligt bra, även alla downs. Du har förgyllt mitt liv, du har fått mig till en bättre människa. Och jag älskar dig med allt jag har, även fall det inte är tillräckligt. Men idag släpper jag min bästa vän, min största kärlek och dig. Jag släpper tanken om att vi kommer ha något tillsammans igen.